Många tror att rättvisa och jämlikhet är samma sak, och detta ligger till grund för socialisternas krav på omfördelning. Men rättvisa och jämlikhet är inte samma sak. Rättvisa är att få det man förtjänar, på gott och ont. Det är rättvist att hederliga människor är fria, och att kriminella sitter i fängelse. Det är rättvist att dem som jobbar hårt tjänar mera än dem som är lata, o.s.v. Ett helt jämlikt samhälle är en omöjlig utopi därför att individer är olika. Och även om det hade varit möjligt är det inte önskvärt. Jämlikhet kräver att individer inte får vara individer; att ingen får utnyttja sina unika talanger och förmågor; att ingen får utveckla sig snabbare än andra; att ingen får uttrycka sin kreativitet; att människor inte får vara sig själva. För att alla ska bli lika duktiga (eller odugliga) måste man förbjuda individen att använda sina unika talanger. Och för att alla ska bli lika rika (eller fattiga) måste man hejda dem som är duktiga på att skapa välstånd.

Att rättvisa är det samma som likhet är en barnslig uppfattning. Barn jämför vad de får med vad syskon eller kompisar får. När föräldrarna delar tårtan är det viktigt att man får en lika stor bit som syskonen, för annars känns det orättvist. Denna barnsliga rättvisekänsla finns tyvärr även hos många vuxna och skapar avundsjuka och krav på höga skatter och omfördelning av samhällets resurser. Men bara för att något känns orättvist betyder inte att det är det. Och inte är det väl meningen att vuxna ska behandlas som barn? Är det statens uppgift att fungera som föräldrar för landets invånare? Är det statens uppgift att tillfredsställa barnsliga människors behov av ”rättvisa”? Att likhet är rättvist för ett barn betyder inte att likhet är rättvist för vuxna.

En ambitiös och duktig människa som jobbar hårt förtjänar att ha mera pengar än dem som är lata och inte vill prestera något. Därför är det rättvist att människor får behålla frukterna av sitt eget arbete. Ett samhälle med låg skatt är mera rättvist än ett samhälle med hög skatt.


_________________
www.egoist.se
www.ateismen.egoist.se

Jag håller inte med dig i allt, Rickard.

Du har rätt i att rättvisa och jämlikhet inte är samma sak. Men du har HELT fel om att jämlikhet skulle vara en "utopi". Ett utopi är något BRA. En utopi är ett ideal. Och socialisternas uppfattning om jämlikhet, vilken i dagens Sverige är den gängse, är inget ideal. Socialisternas jämlikhet, d.v.s. lika resultat för alla, vore ett rent helvete. Eftersom den sortens jämlikhet skulle vara MOTSATSEN till rättvisa. Socialistisk jämlikhet är motsatsen till rättvisa. Äkta rättvisa går ut på att bra handlingar belönas, medan dåliga handlingar bestraffas. Men socialistisk jämlikhet går ut på att bra handlingar bestraffas, medan dåliga handlingar belönas. Den som producerar mycket bestraffas för det, med progressiva skatter och med "solidarisk" lönepolitik (den "solidariska" lönepolitiken innebär ju att höginkomsttagarna inte får såpass höga löner som de förtjänar). Medan de som producerar litet belönas för det, med låga skatter och med höga bidrag (låginkomsttagarna tenderar ju att betala lägre skatter, och tenderar att få flera bidrag än höginkomsttagarna). Och se bara på hur den socialistiska välfärdsstaten belönar de parasitära missbrukarna, och de rent destruktiva brottslingarna, med dyrbar vård, som de produktiva får betala.

Det finns en förklaring till att åtskilliga människor låter sig luras av de socialistiska jämlikhetsivrarna. Den är att ursprungligen avsågs något bra med begreppet "jämlikhet". Det var nämligen likhet inför lagen som ursprungligen avsågs med begreppet jämlikhet, när liberalerna införde begreppet på 1700-talet. Då var jämlikheten det radikala, och goda, alternativet till rojalisternas och adelns feodala privilegiesamhälle. DÅ var jämlikhet detsamma som rättvisa. Men nuförtiden har begreppet jämlikhet kommit att korrumperas av socialisterna, och har förbytts till sin motsats. Nuförtiden är jämlikhet motsatsen till rättvisa.